Nobelprize.org
Nobel Prizes and Laureates


Nobel Prizes and Laureates

The Nobel Prize in Literature 1988
Naguib Mahfouz

Share this:

Prose

English
Swedish
Arabic

 

Utdrag ur Midaqq-gränden

I

Mycket vittnar om att Midaqq-gränden är en ädelsten från gångna tider och att den en gång lyst som en strålande stjärna i Kairos ärofulla historia. Vilket Kairo menar jag? Fatimidernas? Mamluckernas? Sultanernas? Det vet endast Allah och arkeologerna men Gränden är i vilket fall ett monument och ett dyrbart sådant. Hur skulle den kunna vara annat när dess stenlagda gata mynnar direkt i as-Sanadiqiya, denna historiska gata, och när den har sitt berömda kafé, kafé Kirsha, vars väggar är prydda av blomstrande arabesker av uppenbart hög ålder, på väg att förstöras och utplånas, och inpyrda av starka dofter från gamla tiders medicin som under årens lopp blivit dagens och morgondagens droger ...

Även om Gränden lever i nästan total avskildhet från den flödande världen omkring sig brusar den av sitt speciella liv, ett liv som innerst inne är förbundet med det universella livets rötter, och den bevarar dessutom ett antal hemligheter från en förgången värld.

Solen höll på att gå ned och Midaqq-gränden sveptes in i ett brunt töcken av skymningsljuset. Dunklet blev desto tätare som gränden låg instängd mellan tre väggar. Den öppnade sig mot as-Sanadiqiyagatan och steg sedan ojämnt uppåt. På ena sidan kantades den av en butik, ett kafé och ett bageri, på den andra av en butik och ett kontor varpå den abrupt tog slut, liksom en gång dess förgångna glans, med två trevåningshus bredvid varandra.

Dagens liv hade stillnat och förnimmelserna av kvällslivet började spridas, en viskning här och ett mumlande där: O Herre, o Hjälpare. O Upprätthållare, o Nådige. Ett gott slut, o Herre. God afton, allesammans. Varsågoda och kom in till kvällssamvaron, vakna farbror Kamil och stäng din butik. Byt vatten i vattenpipan, Sanqar. Släck ugnen, Jaada. Haschischen trycker på mitt bröst. Om vi har fått smaka skräcken av mörkläggning och lufträder i fem år så beror det på vår ondska.

Två butiker håller dock öppet till kort efter solnedgången – farbror Kamils butik, han som säljer sötsaker, till höger om ingången till gränden, och raksalongen till vänster därom. Det hör till farbror Kamils vanor, eller snarare rättigheter, att placera sin stol på tröskeln till butiken och slumra in med flugsmällan i knät och han vaknar inte upp om inte kunderna ropar på honom eller Abbas barberaren retar honom. Farbror Kamil är ett enormt klot till människa, hans kläder står som spända läglar runt hans ben. Bakom honom skjuter rumpan ut som en kupol med sitt centrum på stolen och periferin i luften. Han har en mage som en tunna och bröst närmast som bollar. Nacken syns inte, mellan axlarna sticker ett runt, uppsvällt, blodsprängt ansikte fram. Uppsvälldheten döljer alla drag och på ytan kan man knappast se ett uttryck eller en linje och varken näsa eller ögon. Det hela kröns av en liten skallig skär hjässa. Farbror Kamil pustar och stånkar som om han just avslutat ett sprinterlopp och knappt har han sålt en sötsak förrän sömnigheten överväldigar honom. Man har många gånger sagt åt honom: Du kommer att dö plötsligt. Fettet som trycker mot ditt bröst kommer att döda dig. Och farbror Kamil håller med och instämmer. Men hur skulle döden kunna skada honom när hans liv är en ändlös sömn.

Vad raksalongen angår så anses den elegant i Gränden även om butiken är liten. Där finns en spegel och en fåtölj förutom de instrument som är brukliga i yrket. Ägaren är en blek man av medellängd, något kraftigt byggd och med utstående ögon. Det vågiga håret går i gult trots hans bruna hy. Han bär kostym och är alltid noga med förkläde, måhända i de stora mästarnas efterföljd.

Farbror Kamil och barberaren dröjer kvar i sina butiker medan det stora kontoret bredvid raksalongen håller på att stänga och kontoristerna ger sig av. Den siste som går är direktören, Salim Ulwan. Han struttar ut i sin fladdrande mantel och sin kaftan; han styr sina steg mot hästdroskan som väntar på honom i början av gränden, stiger värdigt upp i den och fyller ut sin plats med sin bastanta kroppshydda medan hans cirkassiska mustascher stolt pekar framför honom. Kusken sparkar på klockan, den pinglar gällt och droskan försvinner mot al-Ghouriya på sin väg till al-Hilmiya. De båda husen längst in i gränden har stängt sina fönstergaller mot kylan och mellan springorna lyser skenet från lampor. Gränden skulle drunkna i tystnad om inte det elektriska ljuset med flugor överallt på ledningarna börjat strömma ut från Kirshas kafé. Kvällsgästerna höll på att ta kaféet i besittning.

Kaféet består av ett fyrkantigt rum, sjabbigt och i ett tillstånd av förfall men likväl dekorerat med arabesker. Den forna glansen lever endast kvar i dess historia och i ett antal divaner utsatta här och var. Vid ingången var en arbetare i färd med att installera en begagnad radio i väggen. Några män rökte vattenpipa och drack te. Nära ingången satt en man i femtioårsåldern på en divan, klädd i mantel och slips som de västerländskt inspirerade har för sed och försedd med dyrbara guldbågade glasögon framför de svaga ögonen. Han hade ställt ifrån sig sandalerna på golvet vid sina fötter och satt stel som en bildstod, tyst som en död, utan att vända sig vare sig till höger eller till vänster, som om han vistades i en egen värld. Nu trädde en gammal sliten man in i kaféet, en åt vilken livet inte lämnat kvar en enda frisk kroppsdel. En yngling ledde honom i vänstra handen och under den högra bar han en fiol och en bok. Han hälsade på de andra gästerna, gick fram till divanen mitt i rummet och klev med ynglingens hjälp upp på den. Pojken klättrade upp bredvid honom och de placerade fiolen och boken mellan sig. Mannen satte sig tillrätta och granskade ansiktena omkring sig för att utröna om hans närvaro gjort intryck på dem. Därpå fäste han sina matta inflammerade ögon på kafépojken Sanqar och väntade otåligt; hans väntan drog ut på tiden och när han märkte att pojken inte låtsades om honom bröt han tystnaden och sade retligt:

– Kaffe, Sanqar ...

 

Utdrag ut Midaqq-gränden
Arabiska originalets titel: Zuqaqu-l-Midaqq
Översättning från arabiska av Kerstin Eksell
Copyright © Naguib Mahfouz 1980
Copyright © Norstedts Förlag, 1981
ISBN 91-29-55147-1

 

Share this:
To cite this page
MLA style: "Naguib Mahfouz - Prose: Utdrag ur Midaqq-gränden". Nobelprize.org. Nobel Media AB 2014. Web. 25 Nov 2014. <http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1988/mahfouz-prose-sv.html>

Recommended:

Which Nobel Laureates are hidden within the maze of letters?

 

All you need to know about the Literature Prize!

 

Read about Alfred Nobel's Will and the Literature Prize.