Swedish Traditional Chinese version (pdf) Simplified Chinese version (pdf) English French German

 

Ständige sekreteraren

Pressmeddelande
12 oktober 2000

Nobelpriset i litteratur år 2000

Gao Xingjian

Nobelpriset i litteratur år 2000 går till den kinesiskspråkige författaren Gao Xingjian

"för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik".

I Gao Xingjians författarskap återföds litteraturen ur individens kamp för att överleva massornas historia. Han är en tvivlare och genomskådare utan anspråk på att kunna förklara världen. Han har menat sig möta friheten endast i skrivandet.

Den stora romanen Andarnas berg är en av de sällsynta litterära skapelser som inte tycks kunna jämföras med någonting annat än sig själva. Den bygger på intryck från resor i avlägsna trakter av södra och sydvästra Kina, där schamanistiska bruk ännu dröjer kvar, där ballader och skrönor om rövare framförs som sanna och där man kan möta företrädare för en uråldrig daoistisk vishet. Boken är en väv av historier med flera huvudpersoner som speglar varandra och kanske utgör aspekter av ett och samma jag. Genom en fri användning av personliga pronomina uppnår Gao blixtsnabba perspektivbyten och tvingar läsaren att ifrågasätta alla förtroenden. Förfaringssättet har sitt ursprung i hans dramer, som många gånger fordrar av skådespelaren att samtidigt ikläda sig rollen och beskriva den utifrån. Jag, du och han/hon blir namn på skiftande inre avstånd.

Andarnas berg är en pilgrimsroman där huvudpersonen vallfärdar till sig själv och en färd längs den speglande yta som skiljer fiktion och liv, fantasi och minne. Diskussionen av kunskapsproblemet tar alltmera formen av en inövning i befrielsen från mål och mening. Genom mångstämmigheten, genrernas korsningar och skrivaktens skärskådande av sig själv erinrar boken om den tyska romantikens storslagna idé om en universalpoesi.

Gao Xingjians andra roman, En ensam människas bibel, fullföljer teman från Andarnas berg men är mera överblickbar. Bokens kärna är uppgörelsen med det skräckinjagande vanvett som brukar kallas kulturrevolutionen i Kina. Med skoningslös uppriktighet redogör författaren för sin erfarenhet som i tur och ordning politisk aktivist, offer och utanförstående iakttagare. Hans berättelse skulle ha kunnat utmynna i dissidentens moraliska representantskap, men han avvisar denna position och vägrar att frälsa någon annan. Gao Xingjians författarskap är fritt från varje slags inställsamhet, även gentemot den goda viljan. Hans pjäs På flykt irriterade demokratirörelsen lika mycket som makthavarna.

Gao Xingjian pekar själv på den betydelse som den ickenaturalistiska strömningen i västerländsk teater har haft för hans dramatik, och nämner Artaud, Brecht, Beckett och Kantor. Lika viktigt för honom har det emellertid varit att ”öppna den folkliga teaterns källflöden”. När han skapade en kinesisk talteater, anknöt han till ålderdomliga maskspel, skuggspel och dans-sång-trum-traditioner. Han anammar möjligheten att röra sig fritt i tid och rum på scenen endast med hjälp av en gest eller ett ord – som i den kinesiska operan. Drömmens fria förvandlingar och groteska symbolspråk bryter in i de skarpa bilderna av samtidens människa. Erotiska teman ger hans texter en febrig spänning, och åtskilliga har förförelsens koreografi till grundmönster. Därvid är han en av de få manliga författare som ger samma tyngd åt kvinnans sanning som åt sin egen.

 

Svenska Akademien