Poetry

 

Näktergalen i Badelunda

I den gröna midnatten vid näktergalens nordgräns. Tunga löv hänger i trance, de döva bilarna rusar mot neonlinjen. Näktergalens röst stiger inte åt sidan, den är lika genomträngande som en tupps galande, men skön och utan fåfänga. Jag var i fängelse och den besökte mig. Jag var sjuk och den besökte mig. Jag märkte den inte då, men nu. Tiden strömmar ned från solen och månen och in i alla tick tack tick tacksamma klockor. Men just här finns ingen tid. Bara näktergalens röst, de råa klingande tonerna som slipar natthimlens ljusa lie.

 

Ur För levande och döda, Bonniers 1989
Copyright © Tomas Tranströmer 1989
Återgiven med vänligt tillstånd av Tomas Tranströmer och Bonniers

Dikten vald av Lars Rydquist, chefsbibliotekarie, Svenska Akademiens Nobelbibliotek