Poetry

 

Öppna och slutna rum

En man känner på världen med yrket som en handske.
Han vilar en stund mitt på dagen och har lagt ifrån sig
                         handskarna på hyllan.
Där växer de plötsligt, breder ut sig
och mörklägger hela huset inifrån.

Det mörklagda huset är mitt ute bland vårvindarna.
»Amnesti« går viskningen i gräset: »amnesti«.
En pojke springer med en osynlig lina som går snett
                         upp i himlen
där hans vilda dröm om framtiden flyger som en drake
                         större än förstaden.

Längre norrut ser man från en höjd den blå oändliga
                         barrskogsmattan
där molnskuggorna
står stilla.
Nej, flyger fram.

 

Ur Klanger och spår, Bonniers 1966
Copyright © Tomas Tranströmer 1966
Återgiven med vänligt tillstånd av Tomas Tranströmer och Bonniers

Dikten vald av Lars Rydquist, chefsbibliotekarie, Svenska Akademiens Nobelbibliotek