Nobelprize.org
Nobel Prizes and Laureates


Nobel Prizes and Laureates

The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 1995
Robert E. Lucas Jr.

Share this:

 

Pressmeddelande: Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1995

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1995 till

Professor Robert E. Lucas, Jr., University of Chicago, USA för att ha utvecklat och tillämpat hypotesen om rationella förväntningar och i grunden förändrat makroekonomisk analys och synen på ekonomisk politik.

Rationella förväntningar har revolutionerat makroekonomisk analys och synen på ekonomisk politik

Robert Lucas är den nationalekonom som haft störst betydelse för den makroekonomiska forskningen sedan 1970. Hans insatser har lett till en snabb och omvälvande utveckling när det gäller användningen av hypotesen om rationella förväntningar, framväxten av en jämviktsteori för konjunkturvariationer, insikterna om svårigheterna att styra ekonomin med ekonomisk politik, samt möjligheterna till en tillförlitlig utvärdering av ekonomisk politik med hjälp av statistiska metoder. Lucas insatser har också haft mycket stor betydelse för flera andra forskningsområden än makroekonomi.

Rationella förväntningar
Förväntningar om framtiden har stor betydelse för de ekonomiska beslut som hushåll och företag fattar vid varje tillfälle. Ett av många exempel är lönebildningen, där förväntningar om den framtida inflationstakten och arbetskraftsefterfrågan blir avgörande för den avtalade lönenivån. Faktisk inflationstakt bestäms sedan i hög grad av ingångna löneavtal. Ekonomins utveckling påverkas således i stor utsträckning av förväntningar om framtida förhållanden.

Trots förväntningarnas stora betydelse behandlades de länge styvmoderligt i ekonomisk analys. För ett par decennier sedan var det inte ovanligt att utgå från godtyckligt specificerade eller t.o.m. statiska förväntningar, så att t ex förväntad framtida prisnivå ansågs vara densamma som dagens prisnivå; eller från adaptiva förväntningar, så att förväntad framtida prisnivå mekaniskt justerades i proportion till avvikelsen mellan dagens prisnivå och tidigare förväntad prisnivå.

Rationella förväntningar är i stället genuint framåtblickande. Hypotesen om rationella förväntningar innebär att aktörerna använder tillgänglig information på bästa sätt och att förväntningarna bildas genom ständig nytolkning av denna information. Konsekvenserna blir ibland dramatiska, t.ex. för effekterna av ekonomisk politik. Hypotesen om rationella förväntningar formulerades på ett precist sätt första gången 1961 av John Muth. Den fick dock liten betydelse innan Lucas under 70-talet utvidgade den till att gälla modeller för hela ekonomin. I en serie mycket uppmärksammade uppsatser visade Lucas på de vittgående konsekvenserna av att förväntningarna bildas rationellt, särskilt för effekterna av ekonomisk politik och för utvärdering av dessa effekter med ekonometriska metoder, dvs. statistiska metoder speciellt anpassade för att undersöka ekonomiska samband. Lucas tillämpade också hypotesen inom en rad andra områden än makroekonomi.

Exemplet Phillipskurvan
Den förändrade synen på den s.k. Phillipskurvan är ett bra exempel på Lucas insatser. Phillipskurvan visar ett positivt samband mellan inflation och sysselsättning. Sambandet hade vid slutet av 1960-talet ett betydande empiriskt stöd och betraktades allmänt som ett av de mer stabila sambanden inom nationalekonomin. Det tolkades som en möjlighet för myndigheterna i ett land att varaktigt öka sysselsättningen genom att föra en mer expansiv politik som ger högre inflation. Milton Friedman och Edmund Phelps kritiserade denna tolkning och hävdade att allmänhetens förväntningar skulle komma att anpassas till en högre inflation och att ingen varaktig sysselsättningsökning skulle uppnås: Endast den kortsiktiga Phillipskurvan är lutande medan den långsiktiga kurvan är vertikal. Kritiken var dock inte helt övertygande. Friedman och Phelps förutsatte nämligen adaptiva förväntningar. Med sådana förväntningar kan sysselsättningen faktiskt varaktigt ökas om inflationen tillåts öka över tiden. Genom att utnyttja hypotesen om rationella förväntningar kunde Lucas, i ett arbete som publicerades år 1972, ge den första teoretiskt tillfredsställande förklaringen till att Phillipskurvan kan vara kortsiktigt lutande men långsiktigt vertikal. Det betyder att den långsiktiga sysselsättningsnivån inte kan påverkas av stabiliseringspolitiken, oavsett dess utformning. Lucas formulerade en teoretisk modell som genererar tidsserier över inflation och sysselsättning som uppvisar ett positivt samband. En statistiker som studerar dessa tidsserier skulle lätt kunna dra slutsatsen att sysselsättningen skulle kunna ökas med en mer expansiv politik. Inte desto mindre visade Lucas hur varje försök att, medelst en sådan politik, utnyttja sambandet och varaktigt höja sysselsättningen blir fruktlöst och bara leder till högre inflation. Detta beror på att aktörerna i modellen anpassar pris- och lönesättningen till den nya förväntade politiken. Erfarenheter under 70- och 80-talet har sedan visat att någon bestående ökning av sysselsättningen inte tycks kunna uppnås genom att välja högre inflation. Denna syn på stabiliseringspolitikens långsiktiga effekter har nu blivit allmänt accepterad och utgör numera grunden för penningpolitiken i en rad länder som strävar efter att uppnå och upprätthålla en låg och stabil inflationstakt.

Den kortsiktigt lutande och långsiktigt vertikala Phillipskurvan illustrerar farorna med att okritiskt använda statistiskt skattade s.k. makroekonometriska modeller för att dra slutsatser om effekterna av ändrad ekonomisk politik. Med "Lucas-kritiken" 1976 visade Lucas att de samband som tidigare betraktats som "strukturella" vid ekonometrisk analys av ekonomisk politik i själva verket påverkas av den förda politiken. Praktiskt taget alla då befintliga makroekonometriska modeller hade samband som vid närmare granskning visade sig kunna bero på den finans- och penningpolitik som bedrivits under den period för vilken skattningen gjorts. Då kan uppenbarligen inte samma samband användas vid simuleringar för att förutsäga effekterna av en annorlunda finans- eller penningpolitik. Inte desto mindre var det precis så som modellerna ofta användes.

Lucas-kritiken har fått djupgående konsekvenser för ekonomisk-politiska rekommendationer. Omläggningar av den ekonomiska politiken får ofta helt annorlunda effekter om aktörerna anpassar sina förväntningar till den nya situationen än om de inte gör det. I dessa dagar är det närmast en självklarhet att försöka ta hänsyn till de ekonomiska aktörernas ändrade beteende på grund av ändrade förväntningar när man bedömer effekterna av ekonomisk-politiska regimförändringar t.ex. ett nytt växelkurssystem, en ny uppläggning av penningpolitiken, en skattereform eller nya regler för arbetslöshetsunderstöd.

Hur skall då en forskare undvika de misstag som Lucas-kritiken varnar för? Lucas egen forskning gav svaret, i form av en uppmaning till ett nytt forskningsprogram. Målet för programmet är att formulera makroekonometriska modeller på ett sådant sätt att deras samband inte är känsliga för ändrad politik; bara då kan modellerna bidra till en tillförlitlig utvärdering av ekonomisk-politiska alternativ. Principen är lätt att formulera: Modellerna skall vara ''jämviktsmodeller'' med rationella förväntningar. Med detta avses att modellerna skall vara kompletta, i den meningen att alla viktiga variabler skall bestämmas inom modellen genom interaktion mellan rationella aktörer som har rationella förväntningar och verkar i en välspecificerad ekonomisk omgivning. Modellerna skall vidare formuleras så att de bara innehåller politik-oberoende parametrar (de koefficienter som beskriver modellernas samband). Detta kräver i sin tur att modellerna har en god mikroekonomisk underbyggnad, dvs. att de individuella aktörernas beslutsproblem är uttömmande redovisat. Parametrarna skattas sedan med särskilt utvecklade ekonometriska metoder. Intressanta försök att formulera och skatta sådana modeller har senare gjorts inom en rad olika områden: t.ex. investeringarnas, konsumtionens och sysselsättningens bestämningsgrunder och prissättningen av tillgångar på finansiella marknader. Att genomföra programmet i praktiken kan dock vara svårt och försöken har inte alltid lyckats.

Stor efterföljd
Lucas har utvecklat kraftfulla operationella metoder för att dra slutsater från modeller med rationella förväntningar. Dessa metoder har lagt grunden för en fortsatt snabb utveckling av den makroekonomiska analysen och så småningom blivit standardverktyg. Utan dem hade implikationerna av hypotesen om rationella förväntningar begränsats till allmänna insikter om förväntningarnas betydelse istället för precisa utsagor i specifika situationer. Rationella förväntningar har nu accepterats som den naturliga utgångspunkten för fortsatta studier av hur förväntningar bildas, t.ex. vid begränsad rationalitet, begränsad beräkningsförmåga och gradvis inlärning.

Lucas har grundlagt nya forskningsfält. Efter hans pionjärinsats beträffande Phillipskurvan har den s.k. jämviktsteorin för konjunkturcykler ("equilibrium business cycles") blivit ett stort och dynamiskt forskningsområde, där olika reala och monetära störningars betydelse för konjunkturcykeln har blivit noggrant undersökta. Jämviktsteorin för konjunkturcykler byggde till en början på antaganden om fullständigt rörliga priser och ögonblicklig anpassning till jämvikt på varu- och arbetsmarknader med perfekt konkurrens. Lucas metodologiska ansats är emellertid inte alls oförenlig med trögrörliga priser och olika brister i marknadernas funktionssätt, såsom ofullständig konkurrens och bristande information. Den innebär dock att dessa friktioner och imperfektioner inte bör införas på ett godtyckligt sätt, utan i stället förklaras som ett resultat av rationella individers beslut och interaktion i en välspecificerad valsituation. Tolkad på detta sätt har Lucas metodologiska föredöme accepterats av snart sagt alla makroekonomer. Det förefaller i själva verket som om de största framstegen när det gäller att modellera friktioner och brister i marknadsmekanismen har gjorts just när denna metodologiska ansats har följts.

Lucas pionjärarbete har lagt grunden till ett helt nytt område inom ekonometrin, "rational expectations econometrics". Hypotesen om rationella förväntningar utnyttjas här till att identifiera de mest effektiva statistiska skattningsmetoderna av sådana ekonomiska samband där förväntningar är centrala. Ett stort antal efterföljande forskare har senare gjort viktiga bidrag till detta område.

Övriga insatser
Förutom sina insatser i makroekonomi har Lucas gjort viktiga insatser även inom investeringsteori, finansiell ekonomi, penningteori, dynamisk offentlig ekonomi, internationell finansiell ekonomi och, under de senaste åren, ekonomisk tillväxt. På vart och ett av dessa områden har Lucas arbeten haft utomordentligt stor betydelse; de har givit områdena en ny inriktning och genererat en stor efterföljande litteratur.


Lästips

Kungl. Vetenskapsakademien (1995), The Scientific Contributions of Robert E. Lucas, Jr.

Lucas, R.E. (1972), "Expectations and the Neutrality of Money", Journal of Economic Theory 4, 103-124

Lucas, R.E. (1976), "Econometric Policy Evaluation: A Critique", Carnegie-Rochester Conference Series on Public Policy 1, 19-46

Lucas, R.E. (1981), Studies in Business-Cycle Theory, MIT Press, Cambridge, MA

Lucas R.E. (1987), Models of Business Cycles, 1985, Yrjö Jahnsson Lectures, Basil Blackwell, Oxford

En utförligare beskrivning av Lucas insatser ges i Kungl. Vetenskapsakademien (1995). Lucas två mest kända skrifter är Lucas (1972) och (1976). Lucas (1981) är en sammanställning av Lucas arbeten under 1970-talet. Lucas (1987) är en förhållandevis lättillgänglig redogörelse för hans syn på konjunkturcykelteorin.


Robert E. Lucas, Jr., född 1937 i Yakima, Washington, USA, erövrade sin doktorsgrad i nationalekonomi 1964 vid University of Chicago. Han började som Assistant Professor of Economics 1963 vid Carnegie-Mellon University, där han blev Associate Professor 1967 och Professor of Economics 1970. 1975 tillträdde han en tjänst som Professor of Economics vid University of Chicago, där han sedan verkat. Han är Second Vice-President i Econometric Society, Fellow i American Academy of Arts and Sciences och ledamot av US National Academy of Sciences.

Professor Robert E. Lucas, Jr.
Department of Economics
University of Chicago
1126 East 59th Street
Chicago, IL 60637
USA

 

Share this:
To cite this page
MLA style: "Pressmeddelande: Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1995". Nobelprize.org. Nobel Media AB 2014. Web. 27 Nov 2014. <http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/economic-sciences/laureates/1995/press-sv.html>

Recommended:

Find out if all countries in the world gain on trading.

 

On 27 November 1895 Alfred Nobel signed his last will in Paris.

 

All you want to know about the Prize in Economic Sciences!