Biobibliografi

English
English [pdf]
Swedish
Swedish [pdf]

Logo

Biobibliografi

Den franska författaren Annie Ernaux föddes 1940 och växte upp i det lilla samhället Yvetot i Normandie, där hennes föräldrar drev speceriaffär och café. Hemmiljön var påver men ambitiös, där föräldrarna långsamt hade rest sig ur lägsta arbetarklass till en småborgerlig tillvaro, där minnet av det stampade jordgolvet aldrig försvann, men där man ogärna talade om politik. Ernaux utforskar i sitt författarskap konsekvent och på olika vägar en erfarenhet märkt av djupa skillnader i kön, språk och klass. Vägen till författarskapet blev lång och mödosam.

Hennes minnesarbete med rötter i den enkla uppväxten ter sig tidigt som ett projekt med anspråk på att vidga litteraturens gränser bortom fiktionsberättelsen i snäv mening. Trots sin klassiskt enkla stil kan hon därför beskriva sig själv som ”sin egen etnolog” snarare än som en skönlitterär författare. Hon hänvisar ofta till Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, men lika upplysande är att hon tagit djupa intryck av en sociolog som Pierre Bourdieu. Denna strävan att riva upp fiktionens makt har lett Ernaux till en metodisk rekonstruktion av det förflutna men också till en ”rå”, rent registrerande dagboksprosa i böcker som Journal du dehors (1993) eller La vie extérieure 19931999 (2000).

Ernaux debuterade 1974 med Les armoires vides, och redan där tar undersökningen av hennes normandiska bakgrund sin början, men det är med hennes fjärde bok La place (1983; Min far, 1985), som hon får sitt stora genombrott. I detta mästerverk på knappt hundra sidor ger hon ett avklarnat porträtt av fadern och hela den miljö som präglat honom i grunden. I porträttet tillämpar hon sin strängt återhållsamma och etiskt motiverade estetik. Med det inleds serien av självbiografiska prosaböcker ett steg bortom fiktionens imaginära världar med en stil som hamrats hård och genomskinlig. Och även om det fortfarande är ett jag som talar, är det neutralt och så långt möjligt anonymiserat. En annan nyhet är att hon lagt in reflexioner om sitt skrivande, där hon vänder sig mot ”minnets poesi” och förespråkar ett ”enkelt, konstlöst språk”, une écriture plate, som i solidaritet med fadern vittnar om hans värld och hans språk. Begreppet écriture plate har förbindelser med den nya franska romanen under 1950-talet och dess strävan mot det som Roland Barthes har kallat ”litteraturens nollpunkt”. Men det finns också en viktig politisk dimension i Ernauxs skrivande. Hon säger att skrivandet är en politisk handling som vill öppna blicken för de sociala klyftorna. Hennes skrivande kommer alltid att skuggas av en känsla av förräderi mot den klass som hon kommer ifrån. Hon talar i en intervju om den kniv som hon använder för att skära bort fiktionens slöjor. I denna lika våldsamma som kyska strävan efter genomskinlighet känner man också arvet från Jean-Jacques Rousseau.

År 1987 utkom den ännu kortare boken om modern, Une femme (Kvinnan, 1993). Den innehåller några viktiga formuleringar om Ernauxs skrivande, som rör sig mellan skönlitteratur, sociologi och historia. I all sin koncentration är det en vacker hyllning till en stark kvinna, som mer än fadern lyckas bevara sin värdighet i ofta hårda yttre förhållanden. I relationen till modern finns därför inte heller lika påtagligt skammens och tigandets närvaro.

Upplysande för den vånda som Ernauxs rekonstruktion av det förflutna innebär är La honte (1996; Skammen, 1998). Det är på många sätt en fortsättning på boken om fadern i ett försök att förklara dennes plötsliga raserianfall mot modern. Inledningsraden är en veritabel pisksnärt: ”Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor.” Den är typisk för Ernaux i den meningen att hon alltid vill överskrida gränsen för det tolererbara. Med hennes egna ord i boken: ”Jag har alltid haft lust att skriva böcker som jag sedan inte kan tala om, som gör andras blickar outhärdliga för mig.” Det som gör denna erfarenhet outhärdlig är skammen med rötter i de arma livsvillkoren. När Ernaux skriver har frågan om värdighet eller ovärdighet ingen betydelse. Litteraturen ger henne en fristad att skriva om det som är omöjligt att förmedla i det direkta utbytet med andra. Skammen visar sig också vara den erfarenhet som före den sexuella debuten är den kanske enda varaktiga i den personliga identiteten.

Ett mästerstycke i produktionen är den kliniskt återhållna skildringen av den 23-åriga berättarens abort, L’événement (2000; Omständigheter, 2022). Den är skriven i jag-form, och avståndet till den egna personen spelar inte den roll som det har i många andra verk. Jaget är ändå förtingligat genom det repressiva samhället och den förödmjukande attityden hos de människor hon konfronteras med. Det är en skoningslöst ärlig text, där Ernaux i parenteser skjuter in reflexioner, där hon talar med sig själv och läsaren i en enda rörelse. I dessa mellanrum befinner vi oss i skrivandets tid, 25 år efter själva ”händelsen” och just därför i en händelse som fortsätter att bulta.

L’occupation (2002) dissekerar Ernaux den romantiska kärlekens sociala mytologi. Utgående från dagboksanteckningar, som berättar om hur hon har blivit övergiven av sin älskare, går hon till attack mot sin egen självbild som grundats på stereotyper. Här granskar hon sin egen svartsjuka som en form av besatthet. Dateringen av det skrivna är lika viktig som alltid, ett vittnesbörd om hur det är skriften som är det vassa vapen som fäller ut sanningen hos Ernaux.

Annie Ernauxs skrivande är genomgående underordnat tidens process, och inte någonstans spelar tanken på historiens och de sociala konventionernas makt över våra liv en så stor roll som i Les années (2008; Åren, 2020). Det är hennes mest omfattande projekt, vilket gett henne ryktbarhet internationellt och en lång rad efterföljare. Det har kallats den första ”kollektiva självbiografin” och den tyske poeten Durs Grünbein har hyllat det som ett banbrytande ”sociologiskt epos” om den västerländska människan i vår tid. I verket försöker Ernaux ersätta jagets spontana minnesarbete med ett ”man” som visar tidsandans makt över hennes eget tänkande. Det finns inte som hos Proust något affektivt minne som kan föra oss direkt tillbaka till källan. Våra liv är fyllda av de berättelser som omger oss, de sånger som sjungs eller de moden som härskar, och sen är det över. Det gör det också mycket svårt för henne att känna igen sig själv i den hon en gång var. Hos Ernaux har det personliga och det kollektiva minnet smält samman.

Annie Ernaux återkommer ständigt till det som hindrar oss att se klart. I sitt sociala perspektiv spelar skammens mekanismer en speciell roll, och hon avtäcker dem från ett annat håll i Mémoire de fille (2016; En flickas memoarer, 2021). Där konfronterar hon den hon var som ung kvinna mot slutet av 1950-talet, när hon förlorar sin oskuld på en sommarkoloni i Orne i Normandie. Reaktionerna på hennes beteende som hon bidrar med att göra känt för alla leder till att hon stöts ut ur gemenskapen. Under ett halvt liv har Ernaux valt att inte beröra den pinsamma händelsen som skadade hennes hälsa både mentalt och fysiskt. Hon skriver att det rörde sig om ”en annan skam än den att ha föräldrar som driver en kombinerad speceriaffär och café. Det är skammen över stoltheten att ha varit föremål för åtrå.” Hennes blick i efterhand är lika skoningslös mot henne själv som mot dem som utsatte henne för denna förödmjukelse. En nyckelpassage är: ”När man vill klarlägga en förhärskande sanning […] saknas alltid detta: avsaknaden av förståelse för det man upplever i ögonblicket då man upplever det.” Hindret kallas ”nuets ogenomskinlighet”.

Annie Ernaux tror på skrivandets befriande kraft. Hennes verk är kompromisslöst och skrivet på ett enkelt, renskrapat språk. Och när hon med stort mod och klinisk skärpa rör vid klasserfarenhetens vånda, beskriver skam, förnedring, svartsjuka eller oförmåga att se sig själv, åstadkommer hon något storslaget och bestående.

Anders Olsson
Ordförande i Nobelkommittén
Svenska Akademien

Citaten är hämtade från:
Skammen / översättning av Katja Waldén. – Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1998
En flickas memoarer / översättning av Maria Björkman. – Stockholm : Norstedt, 2021

 

Bibliografi – ett urval

Verk på franska

Les armoires vides. – Paris : Gallimard, 1974

Ce qu’ils disent ou rien. – Paris : Gallimard, 1977

La femme gelée. – Paris : Gallimard, 1981

La place. – Paris : Gallimard, 1983

Une femme. – Paris : Gallimard, 1987

Passion simple. – Paris : Gallimard, 1991

Journal du dehors. – Paris : Gallimard, 1993

Je ne suis pas sortie de ma nuit”. – Paris : Gallimard, 1996

La honte. – Paris : Gallimard, 1996

L’événement. – Paris : Gallimard, 2000

La vie extérieure : 19931999. – Paris : Gallimard, 2000

Se perdre. – Paris : Gallimard, 2001

L’occupation. – Paris : Gallimard, 2002

L’écriture comme un couteau : entretien avec Frédéric-Yves Jeannet. – Paris : Stock, 2002

L’usage de la photo / avec Marc Marie– Paris : Gallimard, 2005

Les années. – Paris : Gallimard, 2008

L’atelier noir. – Paris : Éd. des Busclats, 2011

L’écriture comme un couteau : entretien avec Frédéric-Yves Jeannet / postface inédite de l’auteur. – Paris : Gallimard, 2011

L’autre fille. – Paris : NiL, 2011

Écrire la vie. – Paris : Gallimard, 2011 [Réunit ”Les armoires vides”…, ainsi que des photos et des extr. du journal intime inédit]

Retour à Yvetot. – Paris : Éd. du Mauconduit, 2013

Regarde les lumières mon amour. – Paris : Seuil, 2014

Le vrai lieu entretiens avec Michelle Porte. – Paris : Gallimard, 2014

Mémoire de fille. – Paris : Gallimard, 2016

La place. [Édition revue.] – Paris : Gallimard, 2017

Hôtel Casanova : et autres textes brefs. – Paris : Gallimard, 2020

L’atelier noir. [Nouvelle édition.] – Paris : Gallimard, 2022

Le jeune homme. – Paris : Gallimard, 2022

Teater, film etcetera

Une femme [Spectacle] / mise en scène de Micheline Uzan ; texte d’Annie Ernaux. – Cerge-Pontoise : Théâtre des arts, 1989-04-18

Acteurs du siècle / textes de Annie Ernaux, François Salvaing, Edgar Morin ; préface de Bernard Thibault. – Paris : Éd. Cercle d’art, 2000

Annie Ernaux [Images animées] / Timothy Miller, réal. ; Benoit Canu, comp. ; Annie Ernaux, participante. – la Cinquième ; Paris : MK2 TV, 2000

L’événement, La femme gelée [Spectacle] / mise en scène de Jeanne Champagne ; text d’Annie Ernaux. – Paris : Théâtre du Chaudron, 2002-09-27

L’autre. Directors: Patrick-Mario Bernard, Pierre Trividic. Screenplay: Patrick-Mario Bernard, Pierre Trividic. Based on the novel L’occupation by Annie Ernaux. 2008

L’autre [Images animées] / Pierre Trividic, Patrick-Mario Bernard, réal., scénario ; Annie Ernaux, aut. adapté. Adapté du roman ”L’occupation”. – Paris : MK2 [éd.] : TF1 vidéo, 2010

L’immigré de l’intérieur [Spectacle] / mise en scène et scénographie Jean-Michel Rivinoff ; pièce d’Annie Ernaux. – Orléans : Théâtre d’Orléans, 2011-01-12

Mon week-end au centre commercial. Documentary. Director: Naruna Kaplan de Macedo. Writers: Annie Ernaux, Naruna Kaplan de Macedo. 2014

Regarde les lumières mon amour [Spectacle] / mise en scène de Vincent Dhelin et Olivier
Menu ; d’après ”Regarde les lumières mon amour” d’Annie Ernaux. – Armèntieres : Le Vivat, 2016-09-30

Le Quat’sous [Spectacle] / mise en scène de Laurence Cordier ; d’après ”Une femme”, ”La honte” et ”Les armoires vides”, d’Annie Ernaux. – Bordeaux : Théâtre national Bordeaux Aquitaine, 2016-11-08

Regarde les lumières mon amour [Spectacle] / mise en scène de Marie-Laure Crochant ; textes Annie Ernaux, d’après Regarde les lumières mon amour. Spectacle de la Compagnie la Réciproque. – La Roche-sur-Yon : Le Grande R, 2016-11-29

Gli anni. Documentary short. Director: Sara Fgaier. Writer: Annie Ernaux (novel: The Years). 2018

Monsieur le Président. [Tracts de crise n.o 29, 9 pages.] – Paris : Gallimard, 2020

Passion Simple, adaption du roman éponyme d’Annie Ernaux, avec Laetitia Dosch et Sergueï Polounine. Director: Danielle Arbid. Screenplay: Danielle Arbid. 2020

L’événement. Director: Audrey Diwan. Screenplay by Marcia Romano and Audrey Diwan. Based on the novel by Annie Ernaux. 2021

J’ai aimé vivre là [Images animées] / Régis Sauder, réal. ; Annie Ernaux, aut. ; Annie Ernaux… [et al.], participants. Comprend des extraits des ouvrages d’Annie Ernaux ”Journal du dehors”, ”La vie extérieure” et ”Les années”. – Marseille : Shellac, 2022

Les années Super-8. Documentary. Directors: Annie Ernaux – David Ernaux-Briot. Writer Annie Ernaux. (Voice) : Annie Ernaux. 2022

Verk på svenska

Min far / översättning av Katja Waldén. – Stockholm : Viva, 1985. – Originaltitel: La place

Kvinnan / översättning av Katja Waldén. – Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1993. – Originaltitel: Une femme

Sinnenas tid / översättning av Katja Waldén. – Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1993. – Originaltitel: Passion simple

Skammen / översättning av Katja Waldén. – Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1998. – Originaltitel: La honte

Min far & Kvinnan / översättning av Katja Waldén. – Stockholm : Norstedt, 2020. – Originaltitel: La place ; Une femme

Åren / översättning av Maria Björkman. – Stockholm : Norstedt, 2020. – Originaltitel: Les années

En flickas memoarer / översättning av Maria Björkman. – Stockholm : Norstedt, 2021. – Originaltitel: Mémoire de fille

Omständigheter / översättning av Maria Björkman. – Stockholm : Norstedt, 2022. –
Originaltitel: L’événement

Verk på engelska

A Woman’s Story / translated by Tanya Leslie. – London : Quartet, 1990. – Translation of: Une femme

Cleaned Out / translated by Carol Sanders. – Elmwood Park : Dalkey Archive Press, 1990. – Translation of: Les armoires vides

Positions / translated by Tanya Leslie. – London : Quartet, 1991. – Translation of: La place

A Man’s Place / translated by Tanya Leslie. – New York : Four Walls Eight Windows, 1992. – Translation of: La place

Simple Passion / translated by Tanya Leslie. – New York : Four Walls Eight Windows, 1993. – Translation of: Passion simple

Passion Perfect / translated by Tanya Leslie. – London : Quartet, 1993. – Translation of Passion simple

A Frozen Woman / translated by Linda Coverdale. – New York : Four Walls Eight Windows, 1995. – Translation of: La femme gelée

Exteriors / translated by Tanya Leslie. – New York : Seven Stories Press, 1996. – Translation of: Journal du dehors

Shame / translated by Tanya Leslie. – New York : Seven Stories Press, 1998. – Translation of: La honte

I Remain in Darkness / translated by Tanya Leslie. – New York : Seven Stories Press, 1999. – Translation of: ”Je ne suis pas sortie de ma nuit”

Happening / translated by Tanya Leslie. – New York : Seven Stories Press, 2001. – Translation of: L’événement

The Possession / translated by Anna Moschovakis. – New York : Seven Stories Press, 2008. – Translation of: L’occupation

Things Seen / translated by Jonathan Kaplansky ; foreword by Brian Evenson. – Lincoln : University of Nebraska Press, 2010. – Translation of: La vie extérieure

A Man’s Place / translated by Tanya Leslie ; introduced by Francine Prose. – New York : Seven Stories Press, 2012. – Translation of: La place

The Years / translated by Alison L. Strayer. – New York : Seven Stories Press, 2017. – Translation of: Les années

A Girl’s Story / translated by Alison L. Strayer. – New York : Seven Stories Press, 2019. – Translation of: Mémoire de fille

Exteriors / translated by Alison L. Strayer. – New York : Seven Stories Press, 2021. – London : Fitzcarraldo, 2021. – Translation of: Journal du dehors

Getting Lost / translated by Alison L. Strayer. – New York : Seven Stories Press, 2022. – London : Fitzcarraldo, 2022. – Translation of: Se perdre

Do What They Say or Else / translated by Christopher Beach and Carrie Noland. – Lincoln : University of Nebraska Press, 2022. – Translation of: Ce qu’ils disent ou rien

Verk på tyska

Das bessere Leben : Erzählung / übersetzt von Barbara Scriba-Sethe. – München : Bertelsmann, 1986. – Originaltitel: La place

Une femme / herausgegeben von Wolfgang Ader. [Französisch] – Stuttgart : Reclam, 1991. – Originaltitel: Une femme

Eine vollkommene Leidenschaft : Die Geschichte einer erotischen Faszination / übersetzt von Regina Maria Hartig. – Frankfurt am Main : Fischer, 1992. – Originaltitel: Passion simple

Das Leben einer Frau / übersetzt von Regina Maria Hartig. – Frankfurt am Main : Fischer, 1993. – Originaltitel: Une femme

Sich verlieren : die Geschichte einer Obsession / übersetzt von Gaby Wurster. – München : Goldmann, 2003. – Originaltitel: Se perdre

Gesichter einer Frau / übersetzt von Regina Maria Hartig. – München : Goldmann, 2007. – Originaltitel: Une femme

Die Jahre / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2017. – Originaltitel: Les années

Erinnerung eines Mädchens / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2018. – Originaltitel: Mémoire de fille

Der Platz / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2019. – Originaltitel: La place

Eine Frau / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2019. – Originaltitel: Une femme

Die Scham / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2020. – Originaltitel: La honte

Das Ereignis / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2021. – Originaltitel: L’événement

Das andere Mädchen / übersetzt von Sonja Finck. – Berlin : Suhrkamp, 2022. – Originaltitel: L’autre fille

Sekundärlitteratur

Annie Ernaux / ce cahier a été dirigé par Pierre-Louis Fort. – Paris : Éditions de l’Herne, 2022

Annie Ernaux : Un engagement d’écriture / Pierre-Louis Fort et Violaine Houdart-Merot (éds.). – Paris : Presses Sorbonne Nouvelle, 2015

Annie Ernaux : perspectives critiques / textes réunis par Sergio Villani. – New York : Legas, 2009

Annie Ernaux se mettre en gage pour dire le monde / Thomas Hunkeler et Marc-Henry Soulet (éds.). – Genève : MëtisPresses, 2012

Annie Ernaux se perdre dans l’ecriture de soi / sous la direction de Danielle Bajomée et Juliette Dor. – Paris : Klincksieck, 2011

Annie Ernaux : le Temps et la Mémoire / Colloque de Cerisy, [6–13 juillet 2012] ; [sous la direction de] Francine Best, Bruno Blanckeman, Francine Dugast-Portes ; avec la participation d’Annie Ernaux. – Paris : Stock, 2014

Annie Ernaux, une œuvre de l’entre-deux / études réunies par Fabrice Thumerel. Colloque, Amiens, 18 et 19 novembre 2002, organisé par le Centre de recherches littéraires, imaginaire et didactique. – Arras : Artois presses université, 2004

Arribert-Narce, Fabien, Photobiographies pour une écriture de notation de la vie (Roland Barthes, Denis Roche, Annie Ernaux). – Paris : Honoré Champion Éditeur, 2014

Bacholle- Bošković, Michèle, Annie Ernaux : de la perte au corps glorieux. – Rennes : Presses universitaires de Rennes, 2011

Charpentier, Isabelle, Une intellectuelle déplacée : Enjeux et usages sociaux de l’œuvre d’Annie Ernaux. [Diss.] – Université de Picardie Jules Verne, 1999

Chevrette, Éric, Vigiles de mémoire : esth/éthique du maldicible chez Modiano, Ernaux, Le Clézio. – Montréal : Presses de l’Université de Montréal, 2020

Chossat, Michèle, Ernaux, Redonnet, Bâ et Ben Jelloun : le personnage féminin à l’aube du XXième siècle. – Frankfurt am Main : Lang, 2002

Day, Loraine & Jones, Tony, La place and Une femme. – Glasgow : University of Glasgow, 1990

Day, Loraine, Writing shame and desire : the work of Annie Ernaux. – Bern : Peter Lang, 2007

Dugast-Portes, Francine, Annie Ernaux : étude de l’œuvre. – Paris : Bordas, 2008

Fell, Alison, Ernaux : La place and La honte. – London : Grant and Cutler, 2006

Fernandez-Récatala, Denis, Annie Ernaux. – Monaco : Rocher, 1994

Fort, Pierre-Louis, Ma mère, la morte : l’écriture du deuil chez Yourcenar, Beauvoir et Ernaux. [Diss. 2004]. – Paris : Imago, 2007

Hugueny-Léger, Elise, Annie Ernaux, une poétique de la transgression. – Bern : Peter Lang, 2009

Jellenik, Cathy, Rewriting rewriting : Marguerite Duras, Annie Ernaux, and Marie Redonnet. – Bern : Peter Lang, 2007

Komorowska, Agnieszka, Scham und Schrift Strategien literarischer Subjektkonstitution bei Duras, Goldschmidt und Ernaux. – Heidelberg : Universitätsverlag Winter, 2017 [Revised version of the author’s doctoral thesis]

Kuhl, Heike Ina, ”Du mauvais goût” : Annie Ernauxs Bildungsaufstieg als literatur- und gesellschaftskritische Selbstzerstörung : Eine Untersuchung ihres Werks mithilfe textlinguistischer, psykologischer und sociologischer Kriterien. – Berlin/Boston : De Gruyter, 2016

McIlvanney, Siobhán, Annie Ernaux the return to origins. – Liverpool : Liverpool University Press, 2001

Nolan, Michael, ’Party Time’ and ’The Third Space’ : a study of Annie Ernaux’s ’Cleaned Out’. [Diss.] – Belfast : Queen’s University Belfast, 2022

Papillon, Joëlle, Désir et insoumission : La passivité active chez Nelly Arcan, Catherine Millet et Annie Ernaux. – Québec : Presses de l’Université de Laval, 2018

Pechota, Cornelia, Verleiblichung bei Peter Stamm und Annie Ernaux in ”Nacht ist der Tag” und ”Erinnerung eines Mädchens”. – Bern : Peter Lang, 2020

Rossi, Marie-Laure, Écrire en régime médiatique : Marguerite Duras et Annie Ernaux : actrices et spectatrices de la communication de masse. – Paris : L’Harmattan, 2015

Savéan, Marie-France, La Place et Une femme d’Annie Ernaux / presenté par Marie-France Savéan. – Paris : Gallimard, 1994

Thomas, Lyn, Annie Ernaux an introduction to the writer and her audience. – Oxford ; New York : Berg, 1999

Thomas, Lyn, Annie Ernaux, á la première personne essai / traduit de l’anglais par Dolly Marquet. – Paris : Stock, 2005

Tondeur, Claire-Lise, Annie Ernaux, ou, l’exil intérieur. – Amsterdam : Rodopi, 1996

Willging, Jennifer, Telling anxiety : anxious narration in the work of Marguerite Duras, Annie Ernaux, Nathalie Sarraute, and Anne Hébert. – Toronto : University of Toronto Press, 2007

Wroblewski, Ania, La vie des autres : Sophie Calle et Annie Ernaux : artistes hors-la-loi. – Montréal : Les Presses de l’Université de Montréal, 2016

To cite this section
MLA style: Biobibliografi. NobelPrize.org. Nobel Prize Outreach AB 2022. Sun. 27 Nov 2022. <https://www.nobelprize.org/prizes/literature/2022/193973-bio-bibliography-swedish/>

Back to top Back To Top Takes users back to the top of the page

Explore prizes and laureates

Look for popular awards and laureates in different fields, and discover the history of the Nobel Prize.